Tips: Academia.edu

Hej på er! Detta inlägg tillägnas en hemsida som är otroligt användbar för akademiker inom alla forskningsämnen, inklusive arkeologin. Academia.edu är en sida där forskare lägger upp sina artiklar, uppsatser och andra arbeten för att andra enkelt ska kunna ta del av dem. Det är gratis att bli medlem och man får då möjlighet att skapa en profil, följa de forskare man är intresserad av, ladda upp sina arbeten och ladda ner andras verk. Har du inte redan en profil, rekommenderar jag detta starkt! Det är perfekt för att hitta artiklar till masteruppsatsen till exempel.

Hemsidan: Academia.edu

Även utan att vara medlem kan man faktiskt läsa de artiklar som finns på hemsidan (online) och därför ska ni nu få lite smakprov på trevliga artiklar skrivna av personer med anknytning till Uppsala universitet. Då man tryckt på länken måste man skrolla ner lite för att läsa arbetet. Trevlig läsning!

Först ut har vi Brages egen druid Lucas Berzén som har skrivit en artikel där han undersöker ett gravfält i Gravendal, Dalarna, utan att sätta en spade i marken. GIS is the way to go!
Läs om hur han gjorde här: Gravendal eller Gravarnas Dal

På tal om gravar, här är Mattias Frisk masteruppsats som behandlar massgravar under skandinavisk järnålder och medeltid. Kura ihop i soffan och mys med massgravar.
Läs här: Concerning Mass Graves

Mathilda Fredriksson har skrivit sin kandidatuppsats om möjligheterna att digitalt undersöka ett osteologiskt material från skeppsvraket Mars. In och läs: The skeletal remains of the naval ship Mars An osteological pre-study for analyzing digitally documented skeletal remains in a marine context

Reidar Magnusson har skrivit sin masteruppsats om specialisering och sociala sammanhang i Mälardalen under bronsålderns period V. Han har konstaterat en viss diskontinuitet, men varför? In och hitta svaret! Här: Specialist i kristid

För oss som gillar lite norrländsk arkeologi har Maria Törmä producerat en kandidatuppsats som behandlar grundandet av Luleå Gammelstad där hon använt C14-dateringar som bas i analysen. In och kika: Fornlämningen Luleå Gammelstad De äldsta spåren från de arkeologiska undersökningarna inom Nederluleå socken Raä 330:1

Det går också bra att lägga upp posters på hemsidan! Därför har jag, Sandra Söderlind, laddat upp min poster från Meso 2015 som ni kunde läsa om i inlägget jag skrev för 4 veckor sedan. Här: A Middle Mesolithic Refitted Tuff and Porphyry Blade Production Site in Central Sweden


Det var allt från BARK-bloggen detta år! God jul och gott nytt år till er alla. Välkommen tillbaka i januari för mer skoj och värdefull arkeologi-läsning. Kram!

Hälsningar från Lill-hövding,
Sandra Söderlind

Att leva mitt i drömmen – Perspektiv på en (uppdrags)arkeologisk höst

Så har det alltså blivit min tur att skriva ett inlägg här på BARK-bloggen! Några av er vet nog vem jag är, men kanske inte alla. Jag är nog inte den mest synliga på institutionen, smyger liksom lite mer i kulisserna… Jag är ganska dålig på att dricka öl på nation också – det händer kanske en gång per år att jag släpar mig ut i uppsalanatten.

Så, Camilla Ekblom heter jag och är en snart färdigbakad master med inriktning på nordeuropeisk arkeologi, då främst mesolitikum. Att jag blev arkeolog, och inriktad på stenålder var dock inte riktigt planerat. Jag läste mina första år vid universitetet inom historikerprogrammet, och hade för avsikt att nörda ner mig totalt i svensk renässans. Historia är det bästa som finns, men kan ju bli sjukligt teoretiskt ibland. Därför valde jag istället att följa en annan dröm – arkeologi.  Jag menar… jag går igång på allt som är gammalt! Oavsett om det står skrivet i en gammal bok, eller just har blivit uppgrävt ur marken.

Men stenåldern då..? Efter min första grävning, en mesolitisk boplats uppe i Leksand ville jag kräkas på allt som rörde stenålder. I efterhand tror jag det handlade om att jag inte förstod, och det gjorde allting sanslöst tråkigt. En tid senare snubblade jag över begreppet ”feasting” i kurslitteraturen, och blev galet intresserad av hur social ojämlikhet uppstår i takt med neolitiseringen. Bam! Stenålder. Jag får ju verkligen erkänna, att jag blivit lite kär i denna tidsålder. Så pass att jag i min master valt att arbeta med framställningar av mesolitikum inom populärvetenskapliga forum. Kärleken till historisk tid kvarstår dock som mycket stark, och när jag inte pysslar med arkeologi så jobbar jag i Sala silvergruva. Gruvor är nog bland det häftigaste som finns. Asså… dessa underjordiska bedrifter av människor från förr! Om ni inte har varit i en gruva någon gång, så tycker jag absolut att ni ska komma på ett besök. Det blir kul! :D

Jag tänkte i detta inlägg berätta lite om min första tid inom arkeologin, den riktiga arkeologin utanför universitetets trygga väggar. Skitläskigt, men kunskapsmässigt har det varit otroligt nyttigt att lyfta blicken från alla böcker, träffa arkeologer med andra perspektiv och uppfattningar. För att dra ett Indy-citat: ”If you want to be a good archaeologist, you got to get out of the library!”. Jag tror att hur mycket vi än försöker att ”kill our darlings” så blir det svårt i ett sammanhang där man umgås med samma människor och forskare hela tiden. Vi har alla olika sätt att se på saker. Det lärde jag mig på konferenserna EAA i Glasgow samt MESO i Belgrad, men också genom min anställning inom uppdragsarkeologin. Som helt ny i dessa sammanhang är jag inte direkt den som ger mig in i diskussioner, men jag har iakttagit och uppfattat mycket. Sånt som garanterat kommer hjälpa mig i framtiden, wohoo!

Stone Age lööööve! 

Jag kom för första gången i kontakt med uppdragsarkeologin på samma sätt som många av er andra, nämligen genom min praktik. Månaderna jag spenderade där blev på många sätt ett uppvaknade. Alltså, det var så mycket nytt som aldrig riktigt hade nämnts i undervisningen, som i min mening varit ganska teoretisk. Anbud, projektplaner, fyndfördelning och arkivbeständiga rapporter. Ja, ni förstår. Mycket mer praktiskt än att sitta och läsa Hodder, och himla roligt! Efter avslutad praktik fick jag så också möjligheten att jobba som säsongsanställd, ASSÅ SHIIIIT! Och det är väl här någonstans som jag nu tänkte knyta an till rubriken på mitt inlägg – att faktiskt få vara mitt i drömmen. En dröm som är på riktigt!

Mitt i drömmen – mys med fynd!

Jag har uppfattat uppdragsarkeologin som mycket seriös. Det är ett projekt som ska löpa från start till mål, en ekonomisk plan som ska följas, regelverk, kommunikation med andra berörda aktörer inom projektet, en rapport som ska skrivas, och kanske lite förmedling till allmänheten (gissa vem som blev intervjuad i både radio och tv tredje veckan på jobbet… :P). Kort sagt – jobbet ska bli gjort. Jag tror att det ibland i denna process kanske kan bli så att man glömmer stanna upp och liksom beundra allt som vi får ta del av. Arkeologin. Spåren av människor precis som vi. Då jag satt själv i fyndrummet en dag och tvättade fynd efter fynd, så kom dock allt detta över mig. Inte för att låta tokromantisk, men… det är så vackert! Att få sitta där och vara mitt i historien. Jag vet att ni är lika nördiga som jag, och ja… det är ganska överväldigande.

Om några månader kommer flera av er att gå ut på praktik och komma i kontakt med arkeologin på nya sätt. Några tips inför allt det roliga som väntar skulle därför vara att försöka jobba så snabbt och effektivt som ni kan, men utan att förlora noggrannheten. Gosh, det är något av en konst faktiskt! Som det ofta blir i en ny miljö så kommer det dyka upp frågor (stora som små) heeeeela tiden, och för sjutton, våga fråga!

Slutligen, bland alla nya människor, kunskaper och intryck. Stanna upp ibland och våga beundra. Arkeologi är ju trots allt det bästa som finns. =)

Dig, drink, sleep, repeat!

Camilla

En guide till ditt första konferensdeltagande- mina lärdomar efter Meso 2015

Inom arkeologi-branschen brukar man prata om hur viktigt det är med networking. Denna term ger ett otroligt seriöst och världsvant intryck men i verkligheten tar det sig oftast uttryck i att dricka öl på en pub eller käka middag tillsammans med sina kollegor och bekanta inom samma fält. Ett annat sätt som du kan networka är att åka på konferens. På en konferens finns möjligheten att lära känna nya människor som jobbar med samma, eller liknande, frågor som du själv och som kanske kan erbjuda nya synvinklar på just din forskning. Du får också ta del av en massa nya forskningsresultat och får en trevlig utflykt från dina vanliga arbetsuppgifter.

Det låter fantastiskt eller hur? Det är verkligen en rolig upplevelse och jag åkte från min första konferens med många nya kunskaper och intryck. Jag lärde mig också en hel del saker som jag verkligen önskat att jag vetat innan konferensen började… Därför har jag nu satt ihop en liten guide, med 8 steg, till dig som fortfarande har ditt första konferensbesök framför dig. Mina lärdomar kommer från mitt besök i Belgrad och stenålderskonferensen Meso 2015, från september detta år. Håll till godo och lycka till!

1. Kolla vädret innan du åker!

Om du ska åka på en konferens belägen utomlands, var noga med att kolla väderprognoser innan du packar. Det är inte så roligt att gå runt i varma hösttröjor i 25–30 graders hetta. Jag lovar.

2. Planera, prioritera, pausa

Jag vet att nästan alla presentationer låter fantastiskt intressanta, alltså verkligen! ”Presentationerna är ju bara 10 minuter långa, jag kommer ju orka sitta hur länge som helst. Timmarna mellan 8–17 kommer gå såååå fort!” NEJ. NEJ. NEJ. Du måste prioritera och planera dina dagar och var lite schyst mot dig själv. Om det inte är det mest intressanta och relevanta för dig så kanske det är mer värt att ta en längre lunch så du orkar med den fantastiska stenteknologi-sessionen senare samma eftermiddag.

3. Du kommer inte komma ihåg namnet på alla, men försök!

Du kommer möta så otroligt många nya människor. Med detta tillkommer problemet med att komma ihåg alla nya namn och ansikten, något som är svårt för många människor, mig själv inkluderad. Jag insåg ganska snart att det går relativt lätt att prata med personer man inte kommer ihåg namnet på också. Detta är fallet så länge man inte behöver presentera dem vidare till andra nya människor, då kan det bli lite klurigare. Men glömmer du ett namn så får man faktiskt fråga igen, folk är inte helt oresonliga (oftast). Dessutom gör det inget om man råkar vinka till folk man aldrig tidigare träffat, de blir förhoppningsvis bara glada.

4. Networking är viktigt, sova är mindre viktigt. Kaffe är din vän.

Titeln på denna punkt säger allt. Att få nya kunskaper i det senaste inom arkeologin är ju bra och så men de flesta är där för att träffa andra arkeologer, networka, och diskutera Ian Hodder till långt in på småtimmarna. Eventuellt med en öl eller två. Var därför beredd på att vara lite trött, det erbjuds trots allt gratis kaffe.

5. Se till att äta och dricka ordentligt.

Med den tidigare nämnda sömnbristen så blir det ännu viktigare att äta och dricka ordentligt. Ingen vill komma och prata med dig om du är hangry. Hangry är det fenomen som uppstår då du är både hungrig och arg, vilket förhöjer alla dina hemskaste sidor. Att sedan svimma på grund av vätskebrist i kafferummet gör dessutom stämningen lite låg. Drick vatten konstant!

6. Var väl förberedd på det du ska presentera.

Nu hade jag själv endast en postervisning, alltså ingen egen muntlig presentation, trots detta lärde jag mig mycket från andra arkeologer som presenterade sina arbeten. Ha en clean powerpoint, stora bilder, ha koll på vad du ska prata om och prata högt. Vissa gillar att sitta längst bak i rummet p.g.a. bakfylla, trötthet och möjligheten att smita om det blir tråkigt. Inte jag alltså, men andra!

7. Ta med näsdukar, konferensförkylning är en grej.

Hundratals människor reser från hela världen/Europa/Sverige för att delta i denna konferens. Bara själva resandet i sig brukar ofta lura fram en förkylning, sedan får man dessutom råka på baciller från andra delar av planeten än vad ens eget immunförsvar är van vid. Detta leder till att många blir förkylda. Räds inte, det är lite som en (omysig) klubb! Men ta med näsdukar.

8. Är du i en främmande stad? Upptäck så mycket du kan.

Ja, du kommer spendera den mesta av tiden i föreläsningssalar men om det är möjligt så utforska också staden och området lite. Du kommer bli irriterad om du inser att du inte sett något annat än trottoaren mellan hotellet och konferenslokalen då du ska åka hem. Köp en souvenir eller något. Hur ska annars dina kompisar tro dig då du berättar om dina äventyr senare?

Jag hoppas verkligen att detta kan vara till nytta för någon därute. Det var bland det absolut roligaste jag gjort och jag uppmanar alla att anmäla er till någon rolig och relevant konferens snart. Kör hårt! Sedan får ni gärna berätta om det här på bloggen också. 

Från postervisningen

Paraplyrestaurangen där vi åt flera gånger 

Tills nästa gång, ha det fint!

Hälsningar från Lill-hövding,

Sandra Söderlind

Long time no see (snart blir det andra bullar)!

Kära Bragisar,

Sandra här! Som ni säkert har märkt har det varit ganska tomt här på bloggen på sistone. Det finns ingen annan ursäkt än helt vanlig tidsbrist. Förlåt! Såhär kan det bli då bloggansvarige har alldeles för mycket att göra och tiden inte räcker till. Nåväl, det är på tiden att den här bloggen kommer igång nu och genom lite omstruktureringar gällande arbetsuppgifter i styrelsen så borde vi snart kunna komma igång med bloggandet på riktigt! Ansvaret för bloggen har alltså gått ifrån Skalden till Lill-Hövdingen som har fullt ansvar för att pressa ut inlägg, eller att få andra att göra det (hehe). 

Just nu håller jag på att planera olika inlägg, söka skribenter samt strukturera ett schema för publicering av inläggen. Nu ber jag bara om liiiite mer tålamod innan vi kan ge bloggen den nystart som den, och ni bragisar, förtjänar.

Tills vidare kan ni njuta av ett par bilder från det senaste årsmötet. 

Serious mode

Vink-mode

Tack på förhand, kram och hej!

Sandra, Lill-Hövding i Brage

Terminsstart!

Var hälsade kära Bragingar!

Sommaren lider nu mot sitt slut vilket för de flesta innebär mörker, kyla, nya kurser och kanske ett återupptagande av uppsatsarbetet (?). Men det innebär också att Brage återigen vaknar till liv! Under sommaren har vi i styrelsen vilat upp oss ordentligt för att orka med den kommande terminen som vi tror kommer bli den mest intensiva hittills.

Redan nu under tidig höst är det dags för årsmöte igen. En officiell kallelse för denna kommer mailas till er medlemmar inom kort så börja fundera på er framtida roll inom föreningen. Vill ni fortsätta dricka öl med oss på det gamla vanliga sättet eller är det dags att engagera sig lite till? Någon av er kanske är sugen på att bli vår nästa Skald, Viking eller till och med Hövding? Under mötet kommer det finnas tillfälle för er att styra föreningen åt det håll ni vill, föreslå aktiviteter och äta en massa gofika. Kom, det blir skoj!

Vi har väldigt många planer för olika evenemang under hösten och snart kommer ni också få ett schema för dessa, så håll utkik på Facebook! Här på bloggen kommer det publiceras en del inlägg om olika grävningar runt om i världen som Bragingar har tagit del av under sommaren. Vi letar dock fortfarande efter fler som vill dela med sig av sina erfarenheter så tveka inte att höra av dig om du har varit med om arkeologiska äventyr i sommar! Det är bara att skicka ett mail till: foreningen.brage@hotmail.com för mer information.

Det kan hända att det kanske kommer ett inlägg om en utgrävning av en romersk villa i Portugal till exempel… Man vet aldrig!

Ha det fint tills vidare!

Skald, Sandra Söderlind

En mjödhistoria- druiden berättar

En natt när jätten Kvaser, som bildats då asarna och vanerna spottade i samma skål, övernattade hos två dvärgar, som hette Fjalar och Galar, blev han mördad. Dvärgarna lät hans blod rinna ner i tre kar; Odrörer, Bodn och Son. Sedan blandade de blodet med honung för att göra det till mjöd. De upptäckte ganska snabbt att mjödet hade en mycket speciell egenskap, som gav den som drack det gåvan att dikta. De två onda dvärgarna bjöd sedan hem en jätte, Gilling, och hans hustru. Vid en fisketur dödade de jätten och lite senare hans hustru som börjat bli alldeles utom sig av sorg då hon fick höra vad de gjort med maken. Jätteparets son Suttung tog hämnd. Han tog med Fjalar och Galar ut på sjön för att dränka dem. Dvärgarna blev då rädda och bad om att få leva. När Suttung inte lyssnade på dem erbjöd de till slut honom det dyrbara skaldemjödet. Suttung fördes till berget där mjödet fanns och han satte sin dotter Gunnlöd utanför som vakt.

Detta är historien om skaldemjödet ur Eddan.

Men det finns fler som gör mjöd och på olika sätt, er druid har gjort så här: 

Allt började redan då kokgropar och annat bara var en tanke, att Brage måste ha ett eget mjöd att bjuda på sitt gille. Druiden såg det självfallet som sin plikt att bifalla denna önskan och den magiska drycken började i tanken ta form. För att kunna bjuda på det bästa mjödet utfördes provning av många de sorter... och då dimman lättat stod en blandning som segrare. Då det rena och bästa mjödet bryggs på endast honung och vatten är det nästan vad druiden gjorde. Honung lyckades vi finna hos en biodlare utanför staden och för att få en törstsläckande mustig smak införskaffades även humle. Honung, humle och vatten kokades samman till en ljuvlig röra som sedan blev tillsatt med jäst. Under fyra kommande veckor jäste den ljuvliga drycken och bildade sig sin ypperligt utvalda styrka av en flaska till sång. I ytterligare fyra veckor har drycken nu vilat och väntat på att bjudning ska ske.

Honung, humle och vatten kokas ihop


Efter jäsning tappas mjödet upp i flaskor

Sedan läggs en fin etikett till 

Brages brygd, en mjödets dygd

Vi ses vid stranden

Er Druid, Lucas Berzén

Kokgropsfesten den 30:e maj

Dagen kommer innehålla experimentell arkeologi på hög nivå, trevligt sällskap, egengjort mjöd och (förhoppningsvis) väldigt god mat. Ett flertal arkeologiska tidsperioder kommer vara i fokus under dagens gång så kom och njut av din favorit-period. Nu måste vi bara hjälpas åt att hålla tummarna för bra väder! Schemat för dagen ser ut som följer.

Kl 13.00:

Vi möts upp vid Gamla Uppsala museum för att sedan tillsammans gå till Storvads badplats där kokgropar ska grävas och eldar ska startas. För att kunna förbereda köttet kommer vi behöva vissa verktyg. Dessa verktyg kommer vi tillsammans knacka fram från sten med hjälp och vägledning av Michel Guinard. Stenknackning kommer vi också ägna oss åt under tiden som köttet tillagas.

Mellan kl 14.00-18.00:

Eftersom det tar 4-5 timmar att tillaga kött i kokgrop så kommer vi ha en del tid för aktiviteter. Förutom stenknackningen kommer vi också ägna oss åt kämpalekar av olika slag, bland annat i form av pilbågsskytte. För detta tackar vi Gamla Uppsala museum som har gått med på att låna ut alla tänkbara redskap vi kan tänkas behöva.

Kl 18.00:

Då solen dalar och myggen hopar sig är det dags att duka fram långborden. Medan maten i kokgroparna kontrolleras och resten av måltiden förbereds presenterar Druiden det projekt som han under flera veckors tid närt till perfektion. Det är såklart Brages egengjorda mjöd jag pratar om!

Kl 19.00:

Äntligen är det dags för festmåltiden. Vi kommer att spenderar lång tid med att äta, sjunga och dricka, precis som om vi vore på ett äkta vikingatida gästabud. Du ÄR en viking! Kom ihåg allt du lärt dig om fenomenologi och härja på!

Om du missat den fantastiska menyn:

Huvudrätt: Kokgropstillagad lax och lamm med rotfrukter eller veg: sojakorv och haloumi med rotfrukter. Hembakat bröd. Dryck: Brages egengjorda mjöd (eller alkoholfritt mjöd).

Efterrätt: Grillade äpplen med nötter, choklad och grädde.

Senare under kvällen:

Den senare delen av kvällen är väldigt oplanerad. Vi kommer förmodligen sitta och mysa runt en eld, spela något spel, fyllebada eller berätta hemligheter och spökhistorier för varandra. Fyllemat i form av korv med bröd kommer också erbjudas senare under kvällen. Kanske hinner vi se soluppgången?

Du vill inte missa detta, det är jag helt säker på, så anmäl dig genom anvisningarna publicerade i evenemanget på Facebook: Kokgropsfest! Kostnaden på 100 kr går direkt till att inhandla all mat som kommer behövas så det är viktigt att vi har er anmälan och betalning senast den 15 maj! 

Ha det bra så länge!

Skald Sandra Söderlind

Väl mött!

Hej och hjärtligt välkomna till BARKbloggen! Brages ARKeologi-blogg that is. Det känns jättekul att ni hittat hit! Ni som var med på Brages extrainsatta årsmöte vet att det har funnits planer för denna blogg under en ganska lång tid och NU är det äntligen dags att börja med allt det roliga som vi pratade om då. Om ni inte har full koll på Brage redan kan ni kolla in sidofältet till höger eller vår Facebook-sida.

Tanken med denna blogg är att vi ska ha ett forum där vi bland annat kan stötta och diskutera varandras arbeten, läsa sköna berättelser från olika utgrävningar eller kanske skriva en recension på den senaste Gräslund-boken? Det ska också vara en plats man kan gå in på för att hålla sig uppdaterad om vad vi håller på med i föreningen Brage. Vi vill att man här ska kunna diskutera det som vi alla tycker är roligast och som vi drömmer om på nätterna, ja självklart pratar jag om arkeologi!

Jag som skriver detta är Skalden i Brage (Hejhej, jag heter Sandra) men framöver kommer förhoppningsvis många av er som läser nu vara involverade i BARKblogg. Känner du dig intresserad av att publicera en artikel här på bloggen så är det bara att hugga tag i någon i Brages styrelse skicka ett mail eller ta kontakt på annat vis. Vi är alltid på jakt efter folk som vill vara med och engagera sig!

Om du inte känner sig manad att skriva själv men har en bra idé om innehåll så kontakta oss. Vi vill att ni ska tycka att denna blogg är rolig att läsa och vi blir jätteglada för era åsikter, jag lovar!

Bra! Då hoppas jag att ni känner er taggade på att hänga här på bloggen framöver. Det gör jag! Kram på er och välkomna tillbaka om ca två veckor för en spännande studentartikel.

Skald Sandra Söderlind